Liten flicka med svart hår...
Jag undrar hur du ser ut. Jag vet att du kommer att ha svart hår. Kanske ganska rakt. Jag ser dig i 2 små hästsvansar och du är jättesöt i dem. Du kommer att passa jättebra i färgstarka kläder och jag hoppas att du gillar att ha på färgglada tröjor, byxor och klänningar. Kina kommer att på ett sätt bli vårt "hemland" också. Det är ju där du kommer ifrån. Mitt hjärta slår redan väldigt hårt för dig. Jag får tårar i ögonen om jag tänker för mycket på dig...lite av sorg...för att du inte kommer till oss förrän om ett väldigt långt tag. Men också av glädje och lycka för att du bor i mitt hjärta. Jag ser dig inte riktigt klart än. Men det ser ut som att du har en liten "knapp-näsa". Svarta ögon och naturligtvis med ett leende som kan göra vem som helst glad. Jag längtar efter dig, hjärtat...
Jag hade en dröm...
Jag drömde härom natten att du, Irene, hade fått barnbesked! Om du läser det här så kan du väl skriva en liten rad... Du var jättelycklig och du grät. Jag jobbade med dig och du bara skrek rakt ut av lycka "jag har blivit mamma!". Det var en sån obeskrivlig känsla och i drömmen rös jag och mina tårar trillade, det var så himla känslosamt. Det var en mycket fin dröm och då tänkte jag att du säkert snart ska åka till Kina med din man och hämta ert efterlängtade barn...
2009!
På FFIA:s hemsida står nu att kötiden för Kina är uppe i 3 år. Vi har stått snart 1 år. 2 år kvar då om inget annat händer. Kan ju alltid hoppas att finanskrisen gör att köerna blir kortare då folk väntar med att "skaffa barn". Tar en dag i taget...det går inte snabbare för att jag tänker mig fram till 2011. Man vet heller inte vad som händer under vägen...Jag ska försöka att tänka positivt och inte alltid tänka mig det värsta, vad det än gäller.
Suck...
Varför ska det vara så här? Ja, jag vet...jag har accepterat att vi inte kan få barn, jag vet att vi står i adoptionskö, JA, självklart längtar jag efter vårt lilla barn som kommer om sådär en 100 år ungefär. Varför är det då så jobbigt med gravida tjejer?
Vad svarar man??
Jag var på fest i helgen och pratade med en bekant till mig, hon gratulerade till vårt beslut att adoptera. Jättekul! Så långt var väl allt frid å fröjd. Men när jag fick höra en historia som jag hört såååååååå många gånger förut och som jag är såååååååååååå less att höra så blev jag lite putt! Jag måste försöka "snickra" ihop ett bra svar till detta:
"När jag väntade X så hade jag en kompis som också väntade barn, men från Sri Lanka. Hon var så glad för det! Sedan blev det faktiskt så att hon blev gravid av sig själv. Helt otroligt! Så kan det ju också gå..."
Guuu, vad jag är less att höra det. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra en sådan här "fantastisk" historia. Helst då med en fråga om man också har provat provrörsbefruktning? Ursäkta mig, men jag är faktiskt inte så road av att höra dessa "underbara" historier. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...skratta för att det gick så "bra" för den där kvinnan som fick ett biologiskt barn eller gråta för det stackars barnet i Sri Lanka som inte fick komma till sin svenska mamma? Så om ni någon gång pratar med ett par eller kvinna/man som står i adoptionskö...berätta inte ovanstående "solskens-historia" för jag är nämligen övertygad om att det inte är första gången som hon fått höra den.
Sorg...
...för de som står och och länge har stått i adoptionskö i Vietnam. Jag blir väldigt orolig själv för att något liknande ska hända med Kina. Det är ju fruktansvärt att behöva få veta att det inte längre kommer att bli möjligt att adoptera från det land som man stått i kö i så länge. Vuxna som skulle gett hela sitt hjärta och mer därtill för att ta hand om dessa barn. Vad händer med dessa barn nu?
Inte bara jag...
kommer under den tiden jag är där :o) det vore himla kul! Tänk vad mycket gemensamt man kan få med någon man inte känner...bara man börjar prata! Vi kan ju prata om sådant som ingen annan vet något om, vi vet hur hela processen går till, vi vet vad har gått igenom och vet vad vi pratar om. Det som ingen annan vet eller kan något om och aldrig kommer att förstå. Idag känner jag mig väldigt positiv inför framtiden: jag kommer att få ett jobb som jag kommer att stortrivas med och dessutom har jag vårt lilla barn att se fram emot. Bara positiva saker! Underbart!
Jag längtar.... :o)
Underbar höstdag!
Jag trodde, i min enfald...att nu när Kina, som adoptionsland, bestämt sig för att ta bort möjligheten för ensamstående att adoptera, så skulle köerna bli kortare. Men det har inte blivit så, snarare tvärtom.
Kina, som land, går det bättre och bättre för. Ekonomin är bättre och många famlijer har nu råd att behålla sina barn och det kan vara så att fler familjer i Kina har möjlighet att adoptera ett barn från sitt eget land istället för att barnet ska adopteras internationellt. Vad vet jag...men jag antar detta.
Men jag kan inte rå för att jag känner mig som en egoist. Jag vill att det ska snabbt!
Luften har tagit slut...
Min kvinnlighet sitter inte i om jag kan bli gravid eller inte, sa en klok vän till mig för länge sedan. Ja, jag vet att det är sant, men jag har blivit lurad på det. Långnäsa...
Ledsen...
Man kan ju inte säga att det är en rättighet att få barn, för det är det inte, även om många tycker det.
