adopt

Vilken härlig helg det varit! Underbart väder! Tänker på hur det skulle varit att ha ett barn nu...att få gå i skogen och upptäcka nya saker. Stanna och dofta på mossan och se hur solen skiner mellan höstlöven. Vad mysigt! Men om jag inte tänker på "vårt" barn på flera dagar så mår jag bra, för så fort jag börjar tänka adoption då ser jag bara 4 långa år framför mig. Då blir jag ledsen... Jag vet att många tänker...det finns ju jättemånga barn som inte har några föräldrar men det är faktiskt inte så lätt. Alla barn är inte tillgängliga för adoption. Skulle de vara det så skulle nog inte kötiderna vara så långa...
Jag trodde, i min enfald...att nu när Kina, som adoptionsland, bestämt sig för att ta bort möjligheten för ensamstående att adoptera, så skulle köerna bli kortare. Men det har inte blivit så, snarare tvärtom. 
Kina, som land, går det bättre och bättre för. Ekonomin är bättre och många famlijer har nu råd att behålla sina barn och det kan vara så att fler familjer i Kina har möjlighet att adoptera ett barn från sitt eget land istället för att barnet ska adopteras internationellt. Vad vet jag...men jag antar detta.
Men jag kan inte rå för att jag känner mig som en egoist. Jag vill att det ska snabbt!