Mamma-roll
Oktober 2010. Jag börjar fundera på min egen mamma. Hon är inte som hon varit förut. Kommer nog aldrig bli sitt gamla jag. Med en demenssjukdom så är det så. Och jag tycker det är så sorgligt. Därför börjar jag fundera mycket över min egen roll som mamma. Det är svårt att tänka sig att min mamma blivit så dålig på så kort tid. Bara under 1 år har mycket hänt. Idag är det svårt att föra ett vanligt samtal..för att hon inte kommer ihåg. Jag är också rädd att jag ska bli som mamma när jag kommer upp i hennes ålder. Mamma är ju inte speciellt gammal. Inte ens 70. Ordet är maktlös. Om jag kunde skulle jag hjälpa henne. Ge henne en del av mitt minne.
För någon vecka sedan kom ett brev från Leos mormor och morfar. Bland annat innehöll den en liten kylskåpsmagnet med en liten liten bild på de två. Den var en sådan fin bild från någon av deras otaliga fiske - eller bärplockarresor. Jag började ju gråta förstås. Känslig som man är. Den visade en sådan glädje och det var en uttrycksfull bild då de både skrattade så hjärtligt. Den sitter nu på vårt kylskåp - även om jag bestämt mig för att vi inte ska ha några kylskåpsmagneter.
För någon vecka sedan kom ett brev från Leos mormor och morfar. Bland annat innehöll den en liten kylskåpsmagnet med en liten liten bild på de två. Den var en sådan fin bild från någon av deras otaliga fiske - eller bärplockarresor. Jag började ju gråta förstås. Känslig som man är. Den visade en sådan glädje och det var en uttrycksfull bild då de både skrattade så hjärtligt. Den sitter nu på vårt kylskåp - även om jag bestämt mig för att vi inte ska ha några kylskåpsmagneter.
Allt gick bra MEN....
Efter att pappa Klas varit borta på tjänsteresa i nästan en hel vecka så kom då den efterlängtade lördagen då jag och lillgubben skulle hämta pappa på Arlanda.
Allt har flytit på bra hela veckan. Har passat på att ha över vänner som inte ännu hälsat på Leo och varit och lekt i parken tillsammans med en annan Kina-kompis, varit på biblioteket och lånat lite böcker. Tiden har gått.
Lördagen kom som sagt med besked vill jag lova. Jag vaknade med världens värsta huvudvärk. Tänkte att det kanske skulle gå över med en kopp starkt kaffe! Leo åt sin frukost men jag fick inte i mig ett endaste dugg då jag mådde såååå illa! Jag öppnade köksfönstret för att få andas in lite frisk luft och då kändes det lite bättre. Jag insåg ganska snabbt att den här huvudvärken inte kommer att släppa av en Ipren utan till det här behövs starkare tabletter, som ex MIGRÄN-tabletter!! Har drabbats av detta tidigare men bara då jag tagit ut mig vid löpning. Å då vet jag, vis av erfarenhet, att det enda som hjälper är migräntabletter och att få sova. Vad göra??
Jag satte på Leos stora favorit för tillfället: Teletubbies - och hoppades att han skulle nöja sig med det ett tag. Men faktiskt inte den här gången. När han pratade så kändes det som att mitt huvud skulle sprängas i bitar. Det är väl klart att han vill ha uppmärksamhet av mamma!
Jag tog till min livlina! Jag ringde min kusin Cilla som utan att blinka sa att "Självklart kommer vi". En stund senare kom alla 4 - 2 vuxna och 2 barn. Jag fick mina efterlängtade migräntabletter och kunde gå och "dra nåt gammalt över mig" och sova!
När klockan var halv ett vaknade jag och det kändes som jag hade en rejäl bakfylla och huvet kändes som en stor ballong fylld med stenar. Men jag kunde gå upprätt! Det var tyst i huset. Men bara en liten stund senare kom alla in genom dörren då de varit och uträttat lite ärenden och Leo hade liksom bara hängt med. Det var FÖRSTA BARNVAKTEN kan man säga! Å det fungerade så himla bra! Jag visste inte riktigt hur jag skulle tacka för det här var helt ovärderligt för mig! Anders t om erbjöd sig att åka till Arlanda för att hämta Klas!
Jag och Leo satte oss sedan i bilen för att hämta pappa Klas på flygplatsen. När Klas uppenbarade sig blev Leo lite blyg...men det gick över ganska fort. När vi väl kom hem så var det full fart på "buseriet" igen och sen fick ju Leo en present av pappa också! En buss som spelar en (sjukt lång) melodi! Det blev väldigt uppskattat...dock inte av alla ;=)
Allt har flytit på bra hela veckan. Har passat på att ha över vänner som inte ännu hälsat på Leo och varit och lekt i parken tillsammans med en annan Kina-kompis, varit på biblioteket och lånat lite böcker. Tiden har gått.
Lördagen kom som sagt med besked vill jag lova. Jag vaknade med världens värsta huvudvärk. Tänkte att det kanske skulle gå över med en kopp starkt kaffe! Leo åt sin frukost men jag fick inte i mig ett endaste dugg då jag mådde såååå illa! Jag öppnade köksfönstret för att få andas in lite frisk luft och då kändes det lite bättre. Jag insåg ganska snabbt att den här huvudvärken inte kommer att släppa av en Ipren utan till det här behövs starkare tabletter, som ex MIGRÄN-tabletter!! Har drabbats av detta tidigare men bara då jag tagit ut mig vid löpning. Å då vet jag, vis av erfarenhet, att det enda som hjälper är migräntabletter och att få sova. Vad göra??
Jag satte på Leos stora favorit för tillfället: Teletubbies - och hoppades att han skulle nöja sig med det ett tag. Men faktiskt inte den här gången. När han pratade så kändes det som att mitt huvud skulle sprängas i bitar. Det är väl klart att han vill ha uppmärksamhet av mamma!
Jag tog till min livlina! Jag ringde min kusin Cilla som utan att blinka sa att "Självklart kommer vi". En stund senare kom alla 4 - 2 vuxna och 2 barn. Jag fick mina efterlängtade migräntabletter och kunde gå och "dra nåt gammalt över mig" och sova!
När klockan var halv ett vaknade jag och det kändes som jag hade en rejäl bakfylla och huvet kändes som en stor ballong fylld med stenar. Men jag kunde gå upprätt! Det var tyst i huset. Men bara en liten stund senare kom alla in genom dörren då de varit och uträttat lite ärenden och Leo hade liksom bara hängt med. Det var FÖRSTA BARNVAKTEN kan man säga! Å det fungerade så himla bra! Jag visste inte riktigt hur jag skulle tacka för det här var helt ovärderligt för mig! Anders t om erbjöd sig att åka till Arlanda för att hämta Klas!
Jag och Leo satte oss sedan i bilen för att hämta pappa Klas på flygplatsen. När Klas uppenbarade sig blev Leo lite blyg...men det gick över ganska fort. När vi väl kom hem så var det full fart på "buseriet" igen och sen fick ju Leo en present av pappa också! En buss som spelar en (sjukt lång) melodi! Det blev väldigt uppskattat...dock inte av alla ;=)
