adopt

Vilken härlig helg det varit! Underbart väder! Tänker på hur det skulle varit att ha ett barn nu...att få gå i skogen och upptäcka nya saker. Stanna och dofta på mossan och se hur solen skiner mellan höstlöven. Vad mysigt! Men om jag inte tänker på "vårt" barn på flera dagar så mår jag bra, för så fort jag börjar tänka adoption då ser jag bara 4 långa år framför mig. Då blir jag ledsen... Jag vet att många tänker...det finns ju jättemånga barn som inte har några föräldrar men det är faktiskt inte så lätt. Alla barn är inte tillgängliga för adoption. Skulle de vara det så skulle nog inte kötiderna vara så långa...
Jag trodde, i min enfald...att nu när Kina, som adoptionsland, bestämt sig för att ta bort möjligheten för ensamstående att adoptera, så skulle köerna bli kortare. Men det har inte blivit så, snarare tvärtom. 
Kina, som land, går det bättre och bättre för. Ekonomin är bättre och många famlijer har nu råd att behålla sina barn och det kan vara så att fler familjer i Kina har möjlighet att adoptera ett barn från sitt eget land istället för att barnet ska adopteras internationellt. Vad vet jag...men jag antar detta.
Men jag kan inte rå för att jag känner mig som en egoist. Jag vill att det ska snabbt!

Jag ska nu berätta om en dröm som min vän Karin har drömt. Detta är hennes egna ord...:

"Du och jag hade med oss våra barn på picknick. Vi satt på en filt, sådan man har i båtar, som är fodrade under. Det var soligt och varmt, massor av blommor runt omkring, fjärilar och humlor. Vi hade med oss varsin korg med fika i, en bit ifrån oss jagade Fanny en liten flicka som kiknade av skratt. Du ropade: -Vem vill ha jordgubbar? Fanny och din lilla flicka kom springandes, hon var så liten, så himla glad, håret var ganska tunt, med färgglada hårspännen. Hon hade en blommig sommarklänning och knallblå tights. Du sa hela tiden, "mammas älskling", "min lilla gumma", "sötnosen", så jag har inte aning om vad hon hette. Jordgubbarna hade vi plockat själva på något "självplockarställe", tillsammans med barnen. Du matade din dotter med jordgubbar som du doppade i grädde, från en sån där som går att köpa färdig i "sprejburk". Fanny sa, hon har en sådan där platt näsa som jag hade när jag var bebis, en sådan får man av att titta ut genom fönsterrutan, medan man väntar på att få en mamma och pappa (Jag sa något liknande för flera år sedan då Fanny kommenterade sin lilla platta näsa)." 

Detta är en sådan underbar liten dröm, en sådan som jag tänker på ibland och blir glad av. 
Fanny är Karins dotter som också kommer från Kina (för er som inte vet), precis som vårt barn kommer att göra!

Känner mig så otroligt tom idag...efter gårdagens besked om köerna. Tala om det för en person som är gravid...du får gå med din mage i 4 år innan bebisen kommer ut...det är ju absurt. Luften har gått ur mig och nu känns den där väntan alldeles för lång och jag funderar på vad man hinner göra på 4 år? Gå klart skolan: definitivt! Jobba: ja, definitivt, i minst 2 år!. Resa Jorden Runt: Ja visst, bara man hade pengar så skulle man ju kunna göra det i 4år... Måste vi köpa ny bil: ja, det måste vi troligtvis, vår "morran" kommer kanske inte att orka till 2012. Men å andra sidan kan vi ju åka omkring med vår 2 sitsiga cab eftersom vi ändå inte har några barn. Nytt medgivande: ja, det måste vi ju skaffa 2 gånger eftersom 1 medgivande bara gäller i 2 år. Jag (läs: Vi) är ju också gravid men det syns inte. Ingen frågar längre heller. I början tittade alla på magen för att se om det hade blivit någon "förändring" där. Nu tittar ingen längre... 
Min kvinnlighet sitter inte i om jag kan bli gravid eller inte, sa en klok vän till mig för länge sedan. Ja, jag vet att det är sant, men jag har blivit lurad på det. Långnäsa... 

Reaktioner på ofrivillig barnlöshet
 
De flesta av oss reagerar starkt när vår önskan om att få barn inte går
i uppfyllelse, men naturligtvis reagerar vi olika beroende på vilka vi är. Vår personlighet och den betydelse ett barn har för vår bild av oss själva påverkar våra reaktioner, liksom våra erfarenheter, värderingar och hur våra sociala relationer ser ut. Att ha personer i vår närhet som kan ge stöd och förståelse är av stor betydelse, här såväl som i andra svåra situationer.

Forskning från olika delar av världen visar att ofrivillig barnlöshet är en källa till oro, nedstämdhet och stress för dem som drabbas.

Mailade igår till FFIA för att få klarhet i hur lång kön egentligen är. På hemsidan står det 2½ år men går jag in på ex Adoptionscentrums sida står det att väntetiden kommer att öka till upp till 4 år!! Då är jag 44 år och min man 43! Faaaaaaaan! Fick ett mail från vår handläggare idag (för jag undrade) där han skriver att vi INTE kan vänta oss en väntetid på 2½ utan att den kommer att bli längre. Jag känner mig så maktlös. Vi kan inte göra något åt situationen... Då känns det så orättvist att "alla andra" bara blir gravida och inte vi. Vi har inte gjort någon något ont, vi är laglydiga, vi är snälla och vänliga människor och det är heller inget "fel" på oss....ja, vad har man gjort för fel?? Det enda vi vill är att bli föräldrar...
Man kan ju inte säga att det är en rättighet att få barn, för det är det inte, även om många tycker det.

Klart vi är glada för att vi ska adoptera! Beslutet togs efter flera års försök att få egna (biologiska)barn. Det här barnet som kommer att bli en flicka eller pojke från Kina - kommer att bli vårt egna också. Det kommer inte att likna oss men det kommer att vara VÅRT barn ändå.

Den här har jag startat idag! Tjoho! Är så glad för det! Skriv gärna här - dina tankar, funderingar, undringar. Här får man vara glad, ledsen, positiv, negativ, arg, lycklig, förbannad...