adopt

Det var nåt speciellt med 1 september! Jag började återigen mitt arbete på Karolinska Sjukhuset i Huddinge...och Socialnämnden i Huddinge tog beslut om att vi får ett medgivande för att adoptera ett utländskt barn. Det var visserligen inte någon större tvekan om det, men man kan ju aldrig veta faktiskt! Men att det ska vara sånt "pyssel" innan med all insamling av material, nätverksträffar, träff med handläggare, referensbrev och för att inte tala om de där frågorna vi skulle svara på. Som ett polisförhör... Ja, ja. Nu är det gjort i allafall och vi har fått vårt medgivande. Leo kommer att få ett syskon! Även denna gång blir det ett special need barn. Vi har funderat på ytterligare en diagnos, utöver LKG, och det är enklare hjärtfel. Vet att det för många kan kännas som: "hjälp, vad ger ni er in i?". Men så tänker inte vi. Det är ju inte så att barnet kommer att vara dödssjuk när det kommer till oss, utan det brukar oftast handla om enklare hjärtfel, som sagt. Jag återkommer i den frågan i ett annat inlägg.

Vårt medgivande kommer att gälla i 2 år. That´s it! Inget förlängt här inte - för då har vi blivit "för gamla"! Säger de som bestämmer och det är bara att rätta in sig i ledet, vara tyst och se glad ut och säga tack, tack för medgivandet och för att det är någon annan som bestämmer över oss. Lite krass är jag väl, men ibland känns det som att vi inte har någon egen bestämmanderätt. Så nästa höst, kommer vi nog ha påbörjat insamlandet av allt material för att kunna skicka in det under senhösten/vintern. Så ser vår planering ut...