Mamma
Idag är Leos och pappa Klas sista dag hos min pappa uppe i Skaulo. Det känns mycket bra att pappa haft sällskap i nästan 1 vecka. Men tiden går ju fort. Under den här veckan har de besökt mamma/svärmor/mormor 2 ggr. I tisdags och idag, fredag. Idag hade hon mest vilat och varit trött. På nåt sätt så hade Leo ändå förstått att "mommo" var trött och är sjuk och hade varit fram till henne där hon låg i sängen och hade varit försiktig.
Vilken skillnad det har blivit. Snabbt. Jag tänker mycket på hur det var när Louise var liten och på hur mycket tid som mormor och morfar ägnat åt henne - fiske, plocka bär, gå i skogen, åka båt, busa i snön på vintern, åka skoter...ja, det tar aldrig slut. Vår lille Leo kommer inte att komma ihåg sin mormor. Den tiden som varit kommer i varje fall inte tillbaka. Det är bara minnen. Men jag kommer i allafall ihåg att både mamma och pappa blev väldigt glada över att dom blivit mormor och morfar för andra gången när jag ringde dom den 8 december 2009. Då var mamma redan sjuk men inte alls på samma sätt som hon är nu. Jag kan fortfarande höra deras glädje i telefonen och mammas glada röst när hon säger GRATTIS! Jag är glad att vi var uppe hos dem i somras och hann med att ta en massa fina bilder på Leo, mormor och morfar tillsammans. Sedan har allt gått jättefort. Hinner liksom inte med...
Snart är det dags för en ny resa upp till norr.
Vilken skillnad det har blivit. Snabbt. Jag tänker mycket på hur det var när Louise var liten och på hur mycket tid som mormor och morfar ägnat åt henne - fiske, plocka bär, gå i skogen, åka båt, busa i snön på vintern, åka skoter...ja, det tar aldrig slut. Vår lille Leo kommer inte att komma ihåg sin mormor. Den tiden som varit kommer i varje fall inte tillbaka. Det är bara minnen. Men jag kommer i allafall ihåg att både mamma och pappa blev väldigt glada över att dom blivit mormor och morfar för andra gången när jag ringde dom den 8 december 2009. Då var mamma redan sjuk men inte alls på samma sätt som hon är nu. Jag kan fortfarande höra deras glädje i telefonen och mammas glada röst när hon säger GRATTIS! Jag är glad att vi var uppe hos dem i somras och hann med att ta en massa fina bilder på Leo, mormor och morfar tillsammans. Sedan har allt gått jättefort. Hinner liksom inte med...
Snart är det dags för en ny resa upp till norr.
Kommentarer
Postat av: Vendla
Det är så sorgligt, men ändå så fint det du skriver om dina föräldrar. Jag läste ditt inlägg för Inge, som blir så rörd varje gång han blir påmind om sin systers förändring. Vi tänker båda mycket på er alla.
Postat av: Hanna
Ja, jag håller med ! Kommer ihåg alla födelsedagar som vi firat för Louise i Skaulo och alla somrar vi varit där och hälsat på. Men minnena består i alla fall !
Det var nästan obehagligt att vara och hälsa på henne på boendet. Hon var så förändrad. Inte alls så som vi kom ihåg henne. Märkte också att det är ganska "tungt" för Gunnel att fara dit, men samtidigt så vill hon ju ändå vara där !
Det är inte roligt att bli sjuk!
Trackback
