Glädje!

Efter ett andra återbesök blev det glada nyheter! Det lilla hålet som Leo haft uppe i gommen ser ut att ha krympt. Inga fler åtgärder eller mediciner. Hurra! Visserligen är det mycket stygn kvar uppe i gommen som faller av sig själv efter 3-4 veckor (typ nu eller nästa vecka) + en liten grop i gommen som gör att det blir svårt att se. Men överläkaren tittar väl med vana ögon och vad jag kunde se så finns där inget synligt hål. Leo grät krokodiltårar som vanligt men det gick snabbt över. Han fick ju visa den fina cowboy som han hade på sin tröja...sen var det frid och fröjd igen. Fick honom att säga några ord, som ex "pappa", "klocka", "banan", "nalle". Då kunde läkarn själv höra att hans ljud blivit annorlunda mot förut då han bara sa ex "gaga" om pappa. Gommen behövs för att vi ska kunna prata och med alla de nya ord vi hör från lillgubben så måste det ju tyda på att den är sluten nu. Det kommer heller inget ur näsan som det gjorde förut och vattnet kommer numera ut från munnen istället för, som förut, genom näsan. Även detta ett tecken på att det är en klar förbättring sen innan. 

Läkarn avslutade med att säga att vi inte kommer att träffas igen förrän Leo är 5 år! Jag sa lite skämtsamt att då är Leo 3 år äldre och det är mamma också...och även doktorn! :=) Han har varit lite stel förut men den här gången kändes hela besöket mer avslappnat och jag kunde ju t om få läkarn att skratta! Bara en sån sak! Ha ha! 

Nu väntar logoped härnäst. Vi hoppas att det kommer att bli redan i början på november. Vi stod på "vänt" för den 1 november. Jag vet inte riktigt vad det innebär men jag tror att överläkarn ska ge ok till att Leo nu kan börja hos henne.  Inte nog med logoped. Det blir ju även besök hos öronläkare, sedan tandläkare för att justera tänderna och i ett senare skede justering av näsan. En sak i taget...

Vad mycket vi lär oss under tiden! Att ansöka om ett special need barn är det bästa vi gjort! Att ha fått en sån underbart go liten gosse som charmar båda sina föräldrar och alla i sin omgivningen. Jag kan inte se mig mätt på honom. Han är så otroligt söt! Som en liten sockerbit!


Kommentarer
Postat av: karin

Kom på,nu då jag läser bloggen att ett tips kan vara att leta upp en gammal kasettbandspelare. Ungar älskar höra sin egen röst på band och det kan sporra Leo att fortsätta prata på.

Krama sötnosen från oss!!! Kram

2010-09-26 @ 19:15:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0