Ett behov av bägge föräldrarna
Efter att Leo opererats så har vi bägge känt att han mår bäst av att ha oss bägge omkring sig. Det kan nog vara så att anknytningen har tagit ett steg vidare. Han har alltid haft ett stort behov av att känna trygghet hos oss. Vara i famnen mycket och kramas och vara nära. Det är jättemysigt. Det kan vara jobbigt ibland när man bara måste göra sånt som kräver 2 händer. Men jag måste säga att att vi är duktiga på att hålla honom nära oss. Leo mår också som bäst när vi bägge är i närheten av honom. Kanske ett behov som ökat efter operationen? Det märks tydligare i allafall.
Nu ska pappa Klas snart åka till Japan och vara borta i 1 vecka. Jag är förstås nervös över att vara ensam med honom så länge. Men jag vet att jag kan engagera mig i olika saker, som ex Öppna Förskolan, hälsa på folk, leka i parken, åka till jobbet och hälsa på. Kvällarna kommer ju att bli ensamma. När Leo har somnat. Allra helst när man som jag är mörkrädd.
Klas engagerar sig mycket i Leo nu eftersom han ska vara borta så länge från honom. Det är ju dessutom första gången han är borta så länge. Bara vi klarar den här första omgången resa så går det säkert bra nästa gång. Vilken tur att vi har web-kamera att prata genom :=)
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte alltid man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).
