Längtan...
Fick en sådan otrolig längtan. Det är klart att jag längtar hela tiden, men det liksom högg till i hjärtat. Jag tittade på den senaste bilden på sonen och tyckte han såg lite ledsen ut. Jag hoppas han blir lite gladare när han får träffa oss och lära känna oss och känner att vi kommer att ta hand om honom - att det är vi som är hans mamma och pappa.
Avresedatumet är nu 8 april. Kanske åker vi någon dag innan för att shoppa i Peking. Det får bli lite hårda leksaker :o) och lite kläder till vår son. En paraplyvagn som är lätt att ha med sig. Å även handla gåvor till barnhemmet.
Igår gjorde vi klart ett litet fotoalbum som vi tänkte skicka iväg till barnhemmet och till lille BaoQuan. Jag hoppas att personalen kommer att visa honom bilderna på hans föräldrar. Jag har virkat en liten gossefilt som har försökt krama den extra hårt för att den ska ha "vår doft" och tror att den också slinker med i paketet. Babyfilten som jag virkat redan för några månader sedan ska ju naturligtvis med när vi åker till Kina :o)
På bilderna vi fått på honom ser det ut som att han har mycket leksaker och barnhemmet ser trevligt ut. Han ser glad ut på bilderna (förutom på den senaste bilden där han ser lite ledsen ut). Men även om han ser ut att ha det bra så har vi ju ingen aning om hur han kommer att vara när vi väl träffar honom. Man får nästan räkna med precis vad som helst och anpassa sig därefter. Jag har läst någonstans att barn med särskilda behov tas om hand lite extra av barnhemspersonalen. Alla barn är ju värda mycket omsorg och kärlek men Kina är ett annat land än Sverige och man kanske tänker annorlunda...barn som ser annorlunda ut behandlas på annat sätt. Kanske är det därför han är opererad i läppen just för utseendet skull - man ser inte vid första anblicken att han har Läpp/Käk/Gomspalt och det är det som kineserna vill visa. Utåt sett ser man inget.
Vår son kommer att bli så älskad och omtyckt av oss och många andra. Jag är så otroligt glad över att det är så många som visar en sån glädje över det som vi nu har framför oss.
Nedan syns "Silver Beach" - kinesernas eget badparadis som ligger i Beihai, där vi kommer att vara om 50 dagar!
Avresedatumet är nu 8 april. Kanske åker vi någon dag innan för att shoppa i Peking. Det får bli lite hårda leksaker :o) och lite kläder till vår son. En paraplyvagn som är lätt att ha med sig. Å även handla gåvor till barnhemmet.
Igår gjorde vi klart ett litet fotoalbum som vi tänkte skicka iväg till barnhemmet och till lille BaoQuan. Jag hoppas att personalen kommer att visa honom bilderna på hans föräldrar. Jag har virkat en liten gossefilt som har försökt krama den extra hårt för att den ska ha "vår doft" och tror att den också slinker med i paketet. Babyfilten som jag virkat redan för några månader sedan ska ju naturligtvis med när vi åker till Kina :o)
På bilderna vi fått på honom ser det ut som att han har mycket leksaker och barnhemmet ser trevligt ut. Han ser glad ut på bilderna (förutom på den senaste bilden där han ser lite ledsen ut). Men även om han ser ut att ha det bra så har vi ju ingen aning om hur han kommer att vara när vi väl träffar honom. Man får nästan räkna med precis vad som helst och anpassa sig därefter. Jag har läst någonstans att barn med särskilda behov tas om hand lite extra av barnhemspersonalen. Alla barn är ju värda mycket omsorg och kärlek men Kina är ett annat land än Sverige och man kanske tänker annorlunda...barn som ser annorlunda ut behandlas på annat sätt. Kanske är det därför han är opererad i läppen just för utseendet skull - man ser inte vid första anblicken att han har Läpp/Käk/Gomspalt och det är det som kineserna vill visa. Utåt sett ser man inget.
Vår son kommer att bli så älskad och omtyckt av oss och många andra. Jag är så otroligt glad över att det är så många som visar en sån glädje över det som vi nu har framför oss.
Nedan syns "Silver Beach" - kinesernas eget badparadis som ligger i Beihai, där vi kommer att vara om 50 dagar!
Kommentarer
Trackback
