Från ingen uppmärksamhet till mycket uppmärksamhet....
Det är märkligt...ibland har jag känt mig osynlig bland alla mammor som gått med barnvagn. Dom är så uppe i sitt liksom. Jag vet inte om jag själv är sån nu...Mitt uppe i mitt eget så jag inte ser nån annan. För naturligtvis går det någon där som längtar och väntar precis som jag gjort...Men å andra sidan tycker jag inte att det är mammor med barnvagn som tittar nu heller, men däremot "alla andra". Jag kommer med barnvagn - inget konstigt med det. Jag kommer med barnvagn med en liten (otroligt söt förstås) pojke i. Inget konstigt med det heller. Jag kommer med barnvagn med en liten kinesisk pojke. Det väcker tydligen uppmärksamhet. Ibland känner jag mig uttittad faktiskt. Kommer på mig själv med att fundera över vad dom tänker på. För en del är det säkert inget konstigt. Men jag undrar vad den andra delen tänker...Många hajar kanske till för att man tydligt kan se att han är adopterad.
Man kan nicka igenkännande till par med adopterade barn. Vi har liksom nåt gemensamt.
Man kan nicka igenkännande till par med adopterade barn. Vi har liksom nåt gemensamt.
Kommentarer
Trackback
