adopt

Tänk vad tiden går fort men ändå långsamt...det är en märklig känsla.
Den 7 december fick vi barnbesked och jag kommer ihåg vilken härlig känsla det var - det var så mycket glädje så allt bara bubblade inne i kroppen. Sedan dess har mycket hänt..en examen, nytt jobb, stor kök och bad renovering och en resa som kommer att förändra vårt liv så totalt! Det är svårt att föreställa sig. Men nu ska vi alltså snart resa för att hämta vår lille son. Många frågar hur det känns...är jag nervös, har resfeber osv. Jag går igenom första mötet med honom i mitt huvud hela tiden. I huvudet spelas upp olika scenarios. Hur överlämnadet kommer att gå till. Kommer han att bli förskräckt? Kommer han att le och titta på oss nyfiket? Kommer han att gråta kanske? Att få se 2 människor som ska bli hans mamma och pappa - och dom ser inte ut som han gör. Så jag vet inte hur jag känner.  Är jag nervös? Har jag resfeber? Kanske är jag nervös. Det är en ovanlig känsla i kroppen - eller rättare sagt - det är många olika känslor i kroppen. Naturligtvis en enorm glädje men också en nervositet och en stor dos av förväntan. Hur kommer det att gå? Jag (vi) har aldrig varit i den här situationen förut så det är svårt att tala om för andra hur det känns.

Efter ett samtal från FFIA igår så kändes det som att jag vaknade till lite mer. Vaa, jaaa, vi ska ju faktiskt åka snart! Jag har hela tiden räknat ner. Nu är det 1 månad kvar till avresa. Sen är det 3 veckor. 2½ vecka. 2 veckor. Nu är det mindre än 1 vecka till avresa. Vi åker på tisdag!! Jag fick informationen om att om vi har önskemål att besöka barnhemmet vid den här resan så ska vi säga det till guiden när vi kommer till Beijing så kanske - alltså kanske - kan det ordnas ett besök där. Så det tror jag att vi kommer att göra. Vi är det enda svenska paret som åker från Beijing-Nanning (Nanning är provinshuvudstaden i Guangxi) och det enda svenska paret på plats att hämta vårt barn. Däremot kan det vara andra familjer från andra organisationer och andra länder där för att hämta sina barn. Eftersom vi är enda paret från Sverige kommer vi att ha en "egen" guide för våra utflykter som är ordnade. Det känns ju speciellt :o) Bara vi 3 och en guide. Lyxigt!

Förresten, i provinsen kan man säga att det är försommar, eller vad man nu ska kalla det när det är ca +26-29 grader varmt. Enligt väderprognosen är det dock regn men det kan jag ta. Regnet kommer vara det minsta problemet då vi är på väg att göra den största resan i vårt liv! 

Jag behöver väl inte säga att mina tårar trillar nerför kinderna nu...av glädje!