adopt

Jag vill välja själv om jag ska träffa små bebisar eller inte...och den här gången väljer jag att inte göra det. Alla små barn som jag är omgiven med är naturligtvis söta och snälla och rara och jag tycker mycket om dom! Men ibland blir det för mycket för mig. Då väljer jag att inte träffa dom små liven. Eller rättare sagt...att träffa nya små liv. Så ibland är det bra att man kan skylla på att man ska vara hundvakt :o) ...och hunden gillar inte små barn (= ännu bättre).
Jag menar, om jag träffar en ny liten människa så ska jag titta på barnet, helst säga grattis till föräldrarna och dessutom (helst) tycka att barnet är det sötaste i hela världen. Inuti mig rasar samtidigt min inre värld. Jag är utesluten ur den här "lyckan" att få bära ett eget barn i min kropp, föda barnet, och få se lyckan i min mans ögon när barnet precis är fött och samtidigt känna en enorm lycka för att vi "gjort" något tillsammans. Men jag tänker ju inte så här varje gång förstås. Därför tycker jag att jag får bestämma själv om jag vill träffa dom här små bebisarna....