Nästa år vid den här tiden!
November 2009: Allt är grått och trist och ensamt. Alla "andra" har barn och en del firar första julen med sina barn. Känner mig ensam och utanför all den här gemenskapen. Vill inte fira jul! Jag vill resa bort så jag slipper julen i år. Känns som att vi är det där stackars paret som bara blev över på nåt sätt. Utan barn...stackrarna... Julen sniglar sig fram och dagarna kryper sig fram och jag längtar bort till något annat. Kanske utomlands.
November 2010: Jag är mamma och Klas är pappa! För första gången på länge kommer jag att känna att det är roligt att se fram emot julen och till och med fira julen när jag har en liten krabat som jag kan skämma bort. Julen har fått en annan innebörd och jag ser en förväntan i mitt (förlåt vårt) barns ögon inför julen. Kanske blir hon/han rädd för tomten och då kan jag förklara att tomten är snäll mot alla. Jag kan läsa julsagor framför brasan, vi kan spela spel tillsammans allihopa, vi kan leka tillsammans...och så helt plötsligt är julen över. Vad fort tiden gick...och vad roligt vi hade. Jag har lärt känna en ny människa. En människa som finns i vårt liv och som gör oss till en hel familj. Livet har fått en ny innebörd.
November 2010: Jag är mamma och Klas är pappa! För första gången på länge kommer jag att känna att det är roligt att se fram emot julen och till och med fira julen när jag har en liten krabat som jag kan skämma bort. Julen har fått en annan innebörd och jag ser en förväntan i mitt (förlåt vårt) barns ögon inför julen. Kanske blir hon/han rädd för tomten och då kan jag förklara att tomten är snäll mot alla. Jag kan läsa julsagor framför brasan, vi kan spela spel tillsammans allihopa, vi kan leka tillsammans...och så helt plötsligt är julen över. Vad fort tiden gick...och vad roligt vi hade. Jag har lärt känna en ny människa. En människa som finns i vårt liv och som gör oss till en hel familj. Livet har fått en ny innebörd.
Att vänta
Att vänta på något gott...varför tar det alltid så himla länge? Nu är våra papper hos FFIA sen en dryg vecka tillbaka...och jag börjar redan undra varför dom inte ringer? Det ska ju gå så fort...med ett SN-barn. Ja, 1 vecka är kanske lite väl snabbt. Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett barnbesked när mannen ÄR i Kina med jobbet i slutet på januari! Vad gör jag då? Gråter av lycka alldeles ensam? Jag kan ju inte börja ringa runt till mina vänner och berätta om det, det är ju han som måste få veta det först naturligtvis! Men det är ju egentligen inte något problem men det kommer säkert att bli så här.
Igår kom det reklam från Lindex...öppnade det och tittade igenom om det fanns något snyggt. Vanligtvis brukar jag snabbt bläddra förbi barn"avdelningen" men det var något som gjorde att mina ögon fastnade. Det var en pyjamas i rött och vitt (=passar både kille och tjej) och på bröstet fanns en text som lydde: "Special delivery". Vad kan passa bättre än det? Jag måste bara köpa den...även om storleken blir fel så måste jag bara ha den som en liten "snuttefilt"! Jag har gått på barn-avdelningarna några gånger och tänkt att jag skulle köpa ett litet plagg att ha hemma för att ha något att titta på och något ytterligare att längta efter. Men jag har kommit hem tomhänt...men nu har jag hittat plagget som jag ska köpa. Det var väl just det plagget jag väntade på kanske....
Igår kom det reklam från Lindex...öppnade det och tittade igenom om det fanns något snyggt. Vanligtvis brukar jag snabbt bläddra förbi barn"avdelningen" men det var något som gjorde att mina ögon fastnade. Det var en pyjamas i rött och vitt (=passar både kille och tjej) och på bröstet fanns en text som lydde: "Special delivery". Vad kan passa bättre än det? Jag måste bara köpa den...även om storleken blir fel så måste jag bara ha den som en liten "snuttefilt"! Jag har gått på barn-avdelningarna några gånger och tänkt att jag skulle köpa ett litet plagg att ha hemma för att ha något att titta på och något ytterligare att längta efter. Men jag har kommit hem tomhänt...men nu har jag hittat plagget som jag ska köpa. Det var väl just det plagget jag väntade på kanske....
Sisådär... :o)
Nu har vår ansökan för SN-barn nått FFIA via mail! Återstår ännu några små detaljer. Jag känner att det snart är verklighet...jag kan nog räkna med att jag är mamma till en kinesisk flicka eller pojke inom 1 år i allafall! I den senaste "Vi Adoptivfamiljer" läste jag om familjen som nu varit hemma nästan 1 år med sin pojke. Jag hade mailkontakt med dem då de var så frustrerade över att ha stått i kö så länge och inget hände då de slutligen bestämde sig för att adoptera ett barn med LKG! Sen gick det tydligen väldigt fort och nu har de varit hemma med honom nästan 1 år! Otroligt vad tiden ändå kan gå fort ibland. Det har gått väldigt bra för familjen och det kändes väldigt roligt att läsa om dem. Det trillade faktiskt lite tårar från mina ögon till och med...men av glädje naturligtvis. Det kändes som att jag nu kanske förstår vad som kommer att hända snart...
