24 december 2010
Julafton! Det är alltid en speciell känsla att vakna på julafton. Å speciellt den här gången när lillgubben kryper upp i vår säng på morgonen. Leo blev förvånad över att det låg en massa paket under granen. Tror han ville öppna dem allihopa...
Han blev väldigt söt i sina finkläder! Randiga byxor, likadan väst, vit skjorta och en lilten fluga. Som en liten sockerbit! Mest populärt på julbordet var julskinka, prinskorv och sill!
Efter kaffe med dopp var det så dags för tomten! Det stora ögonblicket var inne då pappa skulle gå och köpa tidningen. Leo märkte inte ens att han var borta.
När det så knackade på dörren så sprang Leo dit i vanlig ordning. Vem kan det vara? När han öppnade dörren stod TOMTEN där! Leo backade några steg och såg lite rädd ut. Kröp upp i kusin Lollos famn. Tomten satte sig på en stol och hälsade på alla (den här tomten är ganska vresig i vanliga fall, men idag var han lite snällare faktiskt). Leo kröp nu upp i moster och Leifs famn för att titta storögt på tomten och vad han skulle hitta på.
Efter några minuter insåg han att tomten nog inte var så farlig! Han sprang fram till tomten och ville hjälpa till. Gav tomten paket så han kunde läsa vem det var till, sen delade han ut julklappen till den personen. Dessutom hade han ju sett att man ska tacka tomten. Leo gav klappen till den berörda och sträckte därefter fram handen för att tacka! Precis som tomten! Efter ett tag började han bli lite varm i kläderna och började showa lite :=)
Han såg ut som en fäktare som sträckte fram paketet och så den som skulle ha den också fick sträcka sig väldigt långt. Tacka fick man ju inte glömma att göra. Att alla skrattade åt denna lille pajas gjorde ju inte saken bättre. Han fortsatte å spexa! Det var väldigt roligt att se! Rädd för tomten - det är inte Leo i allafall!
Han blev väldigt söt i sina finkläder! Randiga byxor, likadan väst, vit skjorta och en lilten fluga. Som en liten sockerbit! Mest populärt på julbordet var julskinka, prinskorv och sill!
Efter kaffe med dopp var det så dags för tomten! Det stora ögonblicket var inne då pappa skulle gå och köpa tidningen. Leo märkte inte ens att han var borta.
När det så knackade på dörren så sprang Leo dit i vanlig ordning. Vem kan det vara? När han öppnade dörren stod TOMTEN där! Leo backade några steg och såg lite rädd ut. Kröp upp i kusin Lollos famn. Tomten satte sig på en stol och hälsade på alla (den här tomten är ganska vresig i vanliga fall, men idag var han lite snällare faktiskt). Leo kröp nu upp i moster och Leifs famn för att titta storögt på tomten och vad han skulle hitta på.
Efter några minuter insåg han att tomten nog inte var så farlig! Han sprang fram till tomten och ville hjälpa till. Gav tomten paket så han kunde läsa vem det var till, sen delade han ut julklappen till den personen. Dessutom hade han ju sett att man ska tacka tomten. Leo gav klappen till den berörda och sträckte därefter fram handen för att tacka! Precis som tomten! Efter ett tag började han bli lite varm i kläderna och började showa lite :=)
Han såg ut som en fäktare som sträckte fram paketet och så den som skulle ha den också fick sträcka sig väldigt långt. Tacka fick man ju inte glömma att göra. Att alla skrattade åt denna lille pajas gjorde ju inte saken bättre. Han fortsatte å spexa! Det var väldigt roligt att se! Rädd för tomten - det är inte Leo i allafall!
29 juni 2002
Den 29 juni 2002 gifte vi oss. Till festen hade vi lagt en korg på ett bord med tomma lappar, kuvert och penna - för dem som ville skriva ett meddelande till oss + skriva NÄR vi skulle öppna det. På de flesta kuvert stod det "Öppnas dagen efter bröllopet" eller "Öppnas 1 år efter bröllopet" eller nåt liknande. Men på ett kuvert stod det: "Öppnas inför första julen med barn"... Det kuvertet har vi ju förstås inte öppnat...förrän nu.
Jag har tänkt på det där kuvertet genom åren och funderat på om det någonsin skulle bli öppnat. Vi började prata om det och Klas tyckte att Lucia skulle vara ett bra datum att öppna det på. Det kändes lite högtidligt. Vi visste vem som hade skrivit det (gamla vänner till Klas, numera tíll mig också förstås). På lappen stod följande tänkvärda och kloka ord:
"Strunta i alla måsten, strunta i släktens krav. Barnet har inga förväntningar än, det är ni som skapar era egna, lugna, sköna, roliga, skojfriska och/eller sunda familjetraditioner!"
Vi tyckte det var väldigt fina ord. Tack Kaj & Irina för dem!
Jag har tänkt på det där kuvertet genom åren och funderat på om det någonsin skulle bli öppnat. Vi började prata om det och Klas tyckte att Lucia skulle vara ett bra datum att öppna det på. Det kändes lite högtidligt. Vi visste vem som hade skrivit det (gamla vänner till Klas, numera tíll mig också förstås). På lappen stod följande tänkvärda och kloka ord:
"Strunta i alla måsten, strunta i släktens krav. Barnet har inga förväntningar än, det är ni som skapar era egna, lugna, sköna, roliga, skojfriska och/eller sunda familjetraditioner!"
Vi tyckte det var väldigt fina ord. Tack Kaj & Irina för dem!
