Från ingen uppmärksamhet till mycket uppmärksamhet....
Det är märkligt...ibland har jag känt mig osynlig bland alla mammor som gått med barnvagn. Dom är så uppe i sitt liksom. Jag vet inte om jag själv är sån nu...Mitt uppe i mitt eget så jag inte ser nån annan. För naturligtvis går det någon där som längtar och väntar precis som jag gjort...Men å andra sidan tycker jag inte att det är mammor med barnvagn som tittar nu heller, men däremot "alla andra". Jag kommer med barnvagn - inget konstigt med det. Jag kommer med barnvagn med en liten (otroligt söt förstås) pojke i. Inget konstigt med det heller. Jag kommer med barnvagn med en liten kinesisk pojke. Det väcker tydligen uppmärksamhet. Ibland känner jag mig uttittad faktiskt. Kommer på mig själv med att fundera över vad dom tänker på. För en del är det säkert inget konstigt. Men jag undrar vad den andra delen tänker...Många hajar kanske till för att man tydligt kan se att han är adopterad.
Man kan nicka igenkännande till par med adopterade barn. Vi har liksom nåt gemensamt.
Man kan nicka igenkännande till par med adopterade barn. Vi har liksom nåt gemensamt.
Natti natti...
Försökte hitta en ny strategi för att få lillgubben att sova. Vi insåg att det faktiskt var ganska jobbigt att försöka söva Leo stundtals. Började undra om det fanns något i vällingen som gjorde att han blev så pigg ;=) Han har blivit tyngre så att gå och vagga honom till sömns är i allafall uteslutet för min del. Jag orkar helt enkelt inte. Att sitta med honom på sängkanten tog evigheter. Med detta menas att det kunde ta upp till 1h varje gång. Det kanske inte är så länge ... vad vet jag. Men vi blev väl bortskämda när vi var i Kina och där han somnade ganska snabbt. Nåväl...vad gör man om inte ringer sin kloka kusin och frågar om råd.
...ge mindre välling, ge middag lite tidigare, läs en saga och sjung 1 sång (inte sjunga Trollmors vaggvisa 10ggr som jag gjort...jo, jag har räknat) och därefter lägga barnet i sängen och säga godnatt och sov så gott. Dröm vackra drömmar... (och för vår del: sätta på babyvakten).
OK, vi testar.
Min väninna med 2 buspojkar skulle komma sent samma kväll. Vad göra? Börja med den nya strategien redan samma kväll eller vänta tills efter helgen då de åkt hem? Ähhh, jag testar!
Döm om min förvåning när det hela går utomordentligt smidigt. Halva dosen välling, sjunga Trollmors vaggvisa 1 (!) gång, lägga Leo i sängen. Vinka, slänga slängkyss och säga Godnatt och sov gott...dröm vackra drömmar. Vi ses imorgon. Å sedan sakta gå ut och stänga dörren. Från babyvakten hördes inte ett ljud...!
Vem får dåligt samvete då? Jo, vi som föräldrar förstås! OJ, är det för tidigt. Tänk om han tror att vi inte bryr oss. Han kanske tror att det här är ett barnhem? Är det här bra för anknytningen? Gör man så här med ett adoptivbarn??
Vi kom till sans sedan och tänkte att han nu varit hos oss i över 4 månader. Han är trygg och vet vem som är mamma och vem som är pappa. Han känns som en trygg liten kille nu! Anknytningen fortsätter förstås ändå...
Vår älskade lille Leo! Du är en så go liten kille och dessutom en mycket smart liten Leo! Du ger oss väldigt mycket glädje och ibland får vi stanna upp för att verkligen förstå att du är hos oss nu!
Vi älskar dig,lillgubben!
...ge mindre välling, ge middag lite tidigare, läs en saga och sjung 1 sång (inte sjunga Trollmors vaggvisa 10ggr som jag gjort...jo, jag har räknat) och därefter lägga barnet i sängen och säga godnatt och sov så gott. Dröm vackra drömmar... (och för vår del: sätta på babyvakten).
OK, vi testar.
Min väninna med 2 buspojkar skulle komma sent samma kväll. Vad göra? Börja med den nya strategien redan samma kväll eller vänta tills efter helgen då de åkt hem? Ähhh, jag testar!
Döm om min förvåning när det hela går utomordentligt smidigt. Halva dosen välling, sjunga Trollmors vaggvisa 1 (!) gång, lägga Leo i sängen. Vinka, slänga slängkyss och säga Godnatt och sov gott...dröm vackra drömmar. Vi ses imorgon. Å sedan sakta gå ut och stänga dörren. Från babyvakten hördes inte ett ljud...!
Vem får dåligt samvete då? Jo, vi som föräldrar förstås! OJ, är det för tidigt. Tänk om han tror att vi inte bryr oss. Han kanske tror att det här är ett barnhem? Är det här bra för anknytningen? Gör man så här med ett adoptivbarn??
Vi kom till sans sedan och tänkte att han nu varit hos oss i över 4 månader. Han är trygg och vet vem som är mamma och vem som är pappa. Han känns som en trygg liten kille nu! Anknytningen fortsätter förstås ändå...
Vår älskade lille Leo! Du är en så go liten kille och dessutom en mycket smart liten Leo! Du ger oss väldigt mycket glädje och ibland får vi stanna upp för att verkligen förstå att du är hos oss nu!
Vi älskar dig,lillgubben!
Operation 1 september!
Idag kom kallelsen! Leo ska operera sin gom den 1 september! Jag tyckte det kom väldigt snabbt. På LKG-teamet i Solna sa de att det förmodligen skulle bli operation i september/oktober. Det är ju bara drygt 3 veckor kvar tills dess. Leo är ju lyckligt ovetandes men jag är desto mer nervös. Med tanke på hur det gått vid de andra läkarbesöken och detta tar ju inte bara en kvart direkt...och han kommer ju förmodligen ha ont efteråt också. Stackars mammas lilla gubbe :=( Jag får ont i magen så fort jag tänker på det...men jag är ju medveten om att den här dagen skulle komma. Han är en tuff kille annars men det känns som att han blir väldigt liten ibland. Men det är tur att vi finns där för att trösta honom...
ÖNH Danderyd
Idag var vi på ÖNH (ÖronNäsaHals) på Danderyds sjukhus. Både jag och Klas trodde att Leo skulle gå igenom ett hörseltest. Men så var inte fallet. Det enda som läkarn gjorde var egentligen att titta i Leos öron för att se om det fanns vätska där (bakom så att säga),vilket är vanligt hos LKG barnen,vilket kan göra att de hör dåligt pga det. Men vi har ju inte märkt av någon hörselnedsättning hos honom. Han hade vätska där och därefter tog läkarn ut lite vax också. Men det kanske låter som att detta var ett lugnt tillfälle! Men det var allt annat än lugnt! Så fort Leo kom i min famn så förstod han att något var på gång. Så han började gallskrika med en gång. Jag försökte lugna honom men han var jätteledsen och det kom stora krokodiltårar! T om pappa försökte trösta men det gick inte heller. Å han skrek länge. Ändå gjorde inte läkarn något som gjorde ont eller som var direkt obehagligt. Men det var nog själva situationen som han inte tyckte om. Vi tror att han kan ha minne från BVC första gången vi var där då de letade ett kärl på honom, för att kunna ta blodprov, som var så svårt att hitta och han blev jätteledsen då också. Mitt hjärta gjorde ont av att han var så ledsen...
Sen fick han ett litet klistermärke av sköterskan och då blev han lite gladare. När vi skulle gå så fick läkarn både vinkning och en slängkyss och det var likadant med sköterskan. Tjejen i receptionen fick också det.... :=) När vi kom hem märktes ju inget av det som hänt. Han var samma glada och goa kille som vanligt!
Sen fick han ett litet klistermärke av sköterskan och då blev han lite gladare. När vi skulle gå så fick läkarn både vinkning och en slängkyss och det var likadant med sköterskan. Tjejen i receptionen fick också det.... :=) När vi kom hem märktes ju inget av det som hänt. Han var samma glada och goa kille som vanligt!
Kommer han från Kina?
Under semester har vi naturligtvis varit i Småland! Gjorde en dag ett besök i Mönsterås. Man ska inte underskatta dessa småstäder vad gäller shopping. Vi kom därifrån med 4 par skor! För 1000:- totalt. Rea i butiken... :=) (Alla fick sig ett par ...eh mamma fick visst 2...)
Vi blev ju hungriga förstås och Klas tyckte att vi skulle gå på Kina-restaurang för att äta lite lunch. Vi klev in där och bakom kassan stod en man i vår ålder och såg väldigt glad ut och tittade på Leo. Jag sa att vi ville äta buffé men han fortsatte att titta på Leo. "Är han från Kina?" undrade han. Det tog flera sekunder (kändes som det var minuter) innan jag fattade att det var Leo han pratade om. Vadå, från Kina, tänkte jag??!! Sen kom jag på det...det var ju Leo han menade. Han frågade vilken provins och vilken stad och såg jätteglad ut. Vi satte oss ned och tog mat. Jag åt med en märklig känsla i kroppen. Leo har ju blivit en med familjen! Jag går väl inte runt hela tiden och tänker att han kommer från Kina. När vi sedan skulle gå stod jag med Leo i famnen vid utgången och väntade på Klas. Mannen bakom kassan såg fortfarande väldigt glad ut. Sedan kom det...det sedvanliga vinkandet och sedan en slängkyss ;=) Han gjorde nog ett bestående intryck på mannen bakom disken.
Vi blev ju hungriga förstås och Klas tyckte att vi skulle gå på Kina-restaurang för att äta lite lunch. Vi klev in där och bakom kassan stod en man i vår ålder och såg väldigt glad ut och tittade på Leo. Jag sa att vi ville äta buffé men han fortsatte att titta på Leo. "Är han från Kina?" undrade han. Det tog flera sekunder (kändes som det var minuter) innan jag fattade att det var Leo han pratade om. Vadå, från Kina, tänkte jag??!! Sen kom jag på det...det var ju Leo han menade. Han frågade vilken provins och vilken stad och såg jätteglad ut. Vi satte oss ned och tog mat. Jag åt med en märklig känsla i kroppen. Leo har ju blivit en med familjen! Jag går väl inte runt hela tiden och tänker att han kommer från Kina. När vi sedan skulle gå stod jag med Leo i famnen vid utgången och väntade på Klas. Mannen bakom kassan såg fortfarande väldigt glad ut. Sedan kom det...det sedvanliga vinkandet och sedan en slängkyss ;=) Han gjorde nog ett bestående intryck på mannen bakom disken.
