Sorg...
...för de som står och och länge har stått i adoptionskö i Vietnam. Jag blir väldigt orolig själv för att något liknande ska hända med Kina. Det är ju fruktansvärt att behöva få veta att det inte längre kommer att bli möjligt att adoptera från det land som man stått i kö i så länge. Vuxna som skulle gett hela sitt hjärta och mer därtill för att ta hand om dessa barn. Vad händer med dessa barn nu?
Inte bara jag...
Jag vet ju att VI/JAG inte är ensam om att vänta barn från Kina! Jag har träffat en till som gör det! En på min praktikplats där jag är nu! De har stått i kö i 2½ år och kanske kan det vara dags för barnbesked för dom snart...Jag hoppas att det
kommer under den tiden jag är där :o) det vore himla kul! Tänk vad mycket gemensamt man kan få med någon man inte känner...bara man börjar prata! Vi kan ju prata om sådant som ingen annan vet något om, vi vet hur hela processen går till, vi vet vad har gått igenom och vet vad vi pratar om. Det som ingen annan vet eller kan något om och aldrig kommer att förstå. Idag känner jag mig väldigt positiv inför framtiden: jag kommer att få ett jobb som jag kommer att stortrivas med och dessutom har jag vårt lilla barn att se fram emot. Bara positiva saker! Underbart!
Jag längtar.... :o)
kommer under den tiden jag är där :o) det vore himla kul! Tänk vad mycket gemensamt man kan få med någon man inte känner...bara man börjar prata! Vi kan ju prata om sådant som ingen annan vet något om, vi vet hur hela processen går till, vi vet vad har gått igenom och vet vad vi pratar om. Det som ingen annan vet eller kan något om och aldrig kommer att förstå. Idag känner jag mig väldigt positiv inför framtiden: jag kommer att få ett jobb som jag kommer att stortrivas med och dessutom har jag vårt lilla barn att se fram emot. Bara positiva saker! Underbart!
Jag längtar.... :o)
