Vad svarar man??
Jag var på fest i helgen och pratade med en bekant till mig, hon gratulerade till vårt beslut att adoptera. Jättekul! Så långt var väl allt frid å fröjd. Men när jag fick höra en historia som jag hört såååååååå många gånger förut och som jag är såååååååååååå less att höra så blev jag lite putt! Jag måste försöka "snickra" ihop ett bra svar till detta:
"När jag väntade X så hade jag en kompis som också väntade barn, men från Sri Lanka. Hon var så glad för det! Sedan blev det faktiskt så att hon blev gravid av sig själv. Helt otroligt! Så kan det ju också gå..."
Guuu, vad jag är less att höra det. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra en sådan här "fantastisk" historia. Helst då med en fråga om man också har provat provrörsbefruktning? Ursäkta mig, men jag är faktiskt inte så road av att höra dessa "underbara" historier. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...skratta för att det gick så "bra" för den där kvinnan som fick ett biologiskt barn eller gråta för det stackars barnet i Sri Lanka som inte fick komma till sin svenska mamma? Så om ni någon gång pratar med ett par eller kvinna/man som står i adoptionskö...berätta inte ovanstående "solskens-historia" för jag är nämligen övertygad om att det inte är första gången som hon fått höra den.
